RECENSION. Jacques Audiard har konsekvent lyckats få med sig både kritiker och biobesökare med föregående projekt A Prophet och Rust and Bone. Man förväntar sig en ocensurerad verklighet av det mörkare slaget, med starka karaktärer som måste genomgå drastiska förändringar utanför deras bekvämlighetszon. Dheepan levererar inom alla dessa punkter.
För att undkomma inbördeskriget i Sri Lanka, bildar en före detta soldat, en ung kvinna och en liten flicka en låtsasfamilj. I väntan på uppehållstillstånd hamnar de i ett bostadsprojekt utanför Paris med gängmedlemmar som grannar. Trots att de inte känner varandra, försöker de bygga ett liv tillsammans, något som försvåras av den våldsamma miljön.
Manuset hanterar svårigheterna för immigranter från krigsdrabbade länder, en omställning som skapar drama i sig. Dheepan tar steget längre genom att komponera främmande karaktärer till en familj och utsätta de för slummens bråkigheter. Man får utmärkt inblick i varje familjemedlems hinder på ett individuellt plan, men det blir inte lika genomarbetat när det gäller relationerna dem emellan. Mer tid tillsammans skulle främja personkemin.
Denna omställning är vad den första timmen mer eller mindre består av, men övergår därefter till ett betydligt tempofriskare avslut. Det visar sig att krig inte är isolerat till ett fysiskt område utan kan leva vidare i människor. All inre frustration som byggts upp får det välbehövliga utbrottet.
Dheepan har alla ingredienser som kännetecknar Jacques Audiard och är hittills av de bättre filmerna jag fått ta del av i Cannes filmfestival, där den dessutom tävlar för guldpalmen.
/AP
The post Dheepan (2015) appeared first on Cinezine.se.
